Häxansurtanten

Jo, just det. Så här ligger det till.
Jag måste erkänna att mitt nya civiltillståd har en hel del fördelar.
Jag behöver inte kånka och bära på ved för att hålla huset varmt, inte längre gå i den smutsiga, spindelfyllda källaren, där man ska gå igenom hela för att gå in i ett äckligt badrum, kliva i badkaret, bli ren och sedan behålla känlsan av renlighet när man ska upp ur källaren. Jag behöver inte längre skotta all den snö som förhoppningsvis kommer i vinter. Jag behöver inte känna mig ensam i en tvåsamhet. Jag kan börja tänka på mig själv, göra saker för mig själv.
Men mitt nya civiltillstånd medför en del nackdelar. Jag har ingen som säger tack för maten, ingen att säga godnatt till eller få höra god morgon. Det finns ingen som uppskattar att jag städat och gjort fint här hemma, igen som man kan göra småsaker till för att göra den glad, jag laddar kaffebryggaren utan att lämna "jag är laddad, sätt på mej" lappar. Ingen som önskar något gott bakat eller som den kan ta med till jobbet.
Jag är så jävla förbannad, arg, ledsen och jag förstår verkligen de som dödar i ilska eller tar självmord för att förlusten är för tung, jag förstår, men jag står kvar här på jorden och hoppas på att verkligen kommer ifatt och då syftar jag inte på min verklighet, utan på någon annans.